Under 1900-talet sökte sig många stockholmare till västra Härjedalen för att arbeta, starta företag eller helt enkelt hitta ett nytt liv i fjällen. En del stannade bara en tid, andra blev kvar för gott.

En av dem som både stannade och satte tydliga avtryck varSven Anders ”Putte” Eriksson, född 1922 i Stockholm.

När Putte kom till Tänndalen mötte han ”Tänndalens ros” – Svea, och tillsammans började de 1955 bygga upp Röstavallen i övre Tänndalen.

Huvudbyggnaden var ursprungligen ett gammalt hus som stått uppe på Röstberget i Funäsdalen. Det monterades ned, flyttades och byggdes upp på nytt på vallen – en stor insats, särskilt med tanke på att det dåvarken fanns väg, el eller vattenupp till Röstavallen.

Till en början bestod verksamheten av ett fåtal resanderum, en matsal, ett kök och ett sällskapsrum. Med åren växte Pensionatet, och en rumsflygel byggdes till. Den rymmer idagtio dubbelrum.

Efter Putte och Sveas tid har Röstavallen haft flera olika ägare och drev länge sin verksamhet som hotell och pensionat. De senaste fem åren har platsen haft en annan inriktning.